Det känns som att jag har hittat en slags trygghet, en slags stabilitet. Som om jag äntligen har kommit hem.

http://www.muscles.se/styrkeovningar/rorlighetsovningar/squat-to-stand/

http://www.muscles.se/styrkeovningar/rorlighetsovningar/armhavningskomplex/

http://www.muscles.se/styrkeovningar/rorlighetsovningar/rorlighetskomplex/

http://www.grundernaiyoga.se/yogastallning_solhalsningen_Surya_Namaskar.php

Kommer prova ett nytt träningsupplägg i förhoppningsvis 2 månader med start på måndag. Veckorna kommer delas in i 2+1+2+1 osv.. Tycker om att verkligen dela upp muskelgrupperna men är rädd att jag tröttnar och tappar motivationen om jag är för mycket på gymmet så det borde vara skönt med en brytvecka.

Vecka 1+2, gym 5 dagar

Biceps/triceps

Axlar/bröst

Mage

Rygg

Ben

Vecka 3, kondition/rörlighet

Simning

Spinning

Springa

Rörlighet/stabilitet övningar

Jag längtar så sjukt mycket efter sommaren! Frihet, varma kvällar och massa sol.. i år vill jag verkligen utnyttja vädret. Köra svettiga träningspass i kvällssolen, grilla, äta frukost på balkongen, bada, sola, umgås, sitta i gräset och ha massa härliga sommarkläder.. längtar så sjukligt mycket !

Längtar också till studenten – till att få börja en ny del i livet, att få vara min egen och att få vara vuxen på riktigt. Samtidigt längtar jag inte alls; det är nytt, främmande och det stinker osäkerhet om alltihop.

Jag längtar efter att kunna springa en mil. Jag längtar efter att göra allt jag vill göra. Jobba, plugga, resa, älska, uppleva, flytta, stanna.. allting känns möjligt – för idag är jag starkare än någonsin och jag har gjort så mycket av allt jag trodde att jag inte kunde.

Jag skulle vilja skriva någonting klyschigt som ‘längtan håller oss vid liv’ eller ‘det är viktigt att ha något att se fram emot, att ha någonting att kämpa för’ men det klingar fel. Det håller inte och jag vill inte vara ‘ännu en som skriver visdomsord på nätet’, och vad som är så himla fel med det vet jag inte. Kanske är det rädslan över att vara en i mängden som tar över även fast jag vet att jag alltid kommer vara det för dem som inte känner mig, på samma sätt som dem jag inte känner bara är en i mängden för mig.

Har haft körkortet i över en månad idag. Är så himla stolt och nöjd över mig själv och att jag klarade proven på första försöken. Nu får jag köra när vi ska någonstans och skjutsa honom när han ska någonstans, men det gör mig ingenting för det är så himla kul att köra bil. Innan jag började med körkortet kunde jag inte föreställa mig att jag skulle ha ett körkort, att jag skulle sitta bakom ratten, att jag skulle klara det. Det fanns liksom inte och jag trodde inte på det. Men jag ville och jag gjorde det. Känner mig självständig och fri på ett helt annat sätt, jag är inte längre lika beroende av andra. Och starkare. Det är så himla skönt.

Träningen löper på som den ska och just den här veckan har det varit otroligt lätt att ta sig dit och otroligt roligt att vara där. Jag lämnade träningspasset jag hittade på nätet, visst det var riktigt bra men det passade inte mig. Delar istället upp muskelgrupperna lite mer tydligt, gillar när man verkligen får köra slut på en muskel. Ben, mage/triceps, rygg/biceps och axlar/bröst. DET passar mig mycket bättre! Har också gått tillbaka till mitt ”original-upplägg” med 20 min kondition innan styrkepasset, har dock börjat med ett lite lättare upplägg och jag försöker lyssna mer på kroppen – hur mycket ork jag har just den dagen. Känner jag mig svag kanske jag gör allt lite lättare, man brukar kunna bli rätt skönt slut ändå om man känner sig svag.

Gymmet inne i stan är GRYMT. Har blivit mycket starkare sedans jag började där och det vill jag fortsätta bli! Det märks inte bara i träningen utan i vardagen också. Särskilt inom yrket när jag målar tak – det är inte alls lika jobbigt som det brukade kunna vara.

Jag önskar att jag kunde tala om för mitt 14-åriga jag att jag har rätt att säga nej, att det är okej att säga nej. Jag skulle vilja tala om för mig själv att jag också är någon. Att jag har lika stor rätt till att ta plats som alla andra.

Tror ärligt inte min hjärna klarar av att ta emot mer information nu, tror inte heller min rumpa klarar av att sitta upp så mycket längre. Det finns en gräns liksom. Så lägger av för idag och tar nya tag imorgon. Imorgon är för övrigt förhoppningsvis sista dagen jag behöver hålla på med den här körkortsteorin. Är så less nu så det är inte klokt.

Träningen nudå. Vad vill jag med den? Målet är att bli starkare och få bättre kondition. Ganska luddigt ändå. Jag vill kunna lyfta tyngre vikter och springa milen. Har kommit över ett styrketräningsprogram som jag tycker verkar lovande, det är mycket basövningar och överlag många övningar jag redan är bekant med – så det känns skönt att det inte är så mycket nytt och att jag varit på rätt spår. Ska ge det åtminstone en månad så får vi se sen, kanske kör vidare en månad eller byter ut någon övning nån vecka för variationens skull. Det enda egentliga kruxet med det här passet är att det är uppdelat på fyra dagar, hittills har jag strävat mot tre. Vid närmare eftertanke så borde det inte vara så svårt då jag flera veckor ändå har tagit mig till gymmet fyra dagar.. Ska även sätta en tydligare gräns mellan styrkepass och konditionspass. Konditionsträning kan ha en negativ inverkan på styrketräningen + att man får mer tid och ork till bara den ena med separata pass. Så grundplanen känns lovande.

Löste förresten ett halvårskort på det nya gymmet, det var inte alls dyrt (900 kr för 6 månander) och jag trivdes väldigt bra där. Fina lokaler, bra utrustning, många maskiner, trevlig personal och det är inte svårt att ta sig dit trots att det ligger lite utanför centrum. Är så sugen på att köra ett benpass med alla maskinerna och riktigt döda musklerna.. saknar den där ordentliga träningsvärken. Det finns tillgång till några olika gruppträningar också. Spinning, zumba, yoga m.m för en billig peng. Är så sugen på att testa allt! Men det får bli nästa vecka. (om jag klarat körkortet, vilket jag hoppas för är så trött på plugget nu)

Drömmen är väl för tillfället att hinna med 4 styrkepass, 1 spinningpass, 1 simning och någon springtur per vecka. Kanske zumba och yoga också, men det blir nog inte varje vecka isf… framtiden får visa hur det blir. Är rädd att jag tränar för mycket så tränar inte alls lika mycket som jag skulle vilja. Kanske borde jag inte bry mig så mycket i det så länge jag tar en vilodag när jag känner att det behövs?

Kan inte sova för ligger och oroar mig inför framtiden. Körkortsproven senare i veckan, vad jag ska göra efter studenten – jobba eller plugga vidare? Isf vad? Hur mina relationer kommer gå, vad jag vill med dem och vem jag vill vara. Vem jag är. Känner mig så vilsen, önskar någon kunde tala om för mig hur det kommer bli så jag slipper vela och reflektera så mycket. Tänker på träningen också, på vad jag vill med den.

Mest oroar jag mig för uppkörningen på fredag, på andra plats kommer tiden efter studenten. Anmälde mig nyss till att åka och besöka Uppsala Universitet i mars, är intresserad av fysioterapeut programmet. Tänker att det är bra att utforska möjligheter, för jag kan ju bara jag vill. Tänk om jag inte klarar uppkörningen på fredag? Är allvarligt rädd att jag inte kommer kunna förlåta mig själv om det blir så.. samtidigt vet jag att det inte är hela världen. Aja, vi får se. Ska ge det mitt bästa iaf. Bara jag tar det lugnt så borde det gå bra.

Jag tror det bästa upplägget när man ska prova ett nytt gym är ett helkropps pass. Några basövningar, kroppsövningar och att prova på deras maskiner. Passar bra att jag testar nya gym den här veckan då jag nyligen blivit frisk, var väldigt förkyld några dagar nyligen, så ska ta det lite lugnt iaf.

Marklyft, bänkpress, hängande benlyft, benpress, plankan, skivstångscurl, sittande tricepspress.

Det enda dåliga med det nya gymmet jag kan tänka mig nu är deras öppettider. Men får se imorgon när jag varit där.