Så önskar jag bara att någon hade frågat mig hur jag mådde,

för jag var inte tillräckligt stark för att blotta mitt inre

..

Jag har varit lite smått deprimerad lite av och till i en vecka nu, och jag kan inte sätta fingret på vad det är som är fel.

Jag har för mig att jag förut skrev ”jag är glad, men inte lycklig”, det stämmer nog in ganska bra även nu.

Fast jag har det bra, så bra det bara kan bli, jag har en vän som jämt finns där för mig, och jag har en pojkvän som älskar mig, och jag älskar honom minst lika mycket. Med trots det så är jag inte .. lycklig ..

Och det skäms jag för, för .. jag vet inte, jo för jag har ingenting att klaga över, egentligen

Men ändå så är jag nere, ändå så är jag ledsen, och det kan nog bero på att jag inte kan acceptera mig själv för den jag är.

Jag tror faktiskt att det är det som är problemet, jag vågar inte stå för den jag är. Jag vågar inte stå på mig, och säga vad jag egentligen tycker.

Det är där skon klämmer, och jag vet inte vad jag ska göra åt det.

Okej, förlåt, det där var en lögn. Jag vet visst vad jag måste göra, och det är att stå för den jag är.

Jag vet att alla är precis lika mycket värda, att allas drömmar är precis lika mycket värda, att alla har en egen åsikt och vilja som dom står för, och kan berätta för andra om.

Och alla är värda att vara lyckliga.

Jag har bara lite svårt att inse att det även inkluderar mig, för jag har alltid tänkt ”bara hon/han är glad, så är allt bra”, men jag glömde bort att känna efter om jag verkligen var glad. Om jag verkligen var lycklig. Den lilla detaljen glömde jag bort .. och vad gäller mina åsikter .. jag behöll dom för mig själv, för i slutändan slutar det jämt med att jag har fel. Det spelar ingen roll vad det gäller, jag har ändå fel, i slutet.

Intressen .. jag har nog aldrig riktigt haft något intresse som jag började med för att det var min idé, eller något intresse jag var bra på. Egentligen inte, eller jo .. fotbollen .. det började jag på för att jag ville, men jag sög, så jag la av.

Dansen, det var min kompis som ville börja på det, men hon ville inte göra det själv, så hon övertalade mig till att börja med henne. Hennes entusiasm var allt som behövdes för att jag också skulle känna samma glädje, trodde jag. Sanningen är den att jag var glad för att hon var det, inte för att jag var det.

Sen har jag ju ritat lite också, men det är inget som är min grej .. jag målar ju bara av från tidningar, och någon som kan rita, han/hon målar på fri hand.

Skrivningen, jag har alltid vetat att jag har en talang för ord. Stava dom, och bygga ihop dom till meningar. Men jag har aldrig riktigt trott på det, det var i 6:an, alla i klassen skulle skriva en varsin novell. En lärare sa till mig ”vilket språk du har! man vill bara läsa mer!” Men jag kunde inte tro på henne, för min novell var inte av dom bästa jag skrivit. Och så skrev hon väl ändå till alla, eller ?          

Men äh, va fan .. det blev i alla fall som en självklarhet för mig att jag inte kan något som jag försöker mig på, att om jag provade något nytt så skulle det bara bli ett fiasko, och jag kunde inte vara bäst eller bättre än någon annan på något.

Jag var alltså ingen i mina ögon, jag var bara någon som levde idag men som skulle vara bortglömd imorgon.

Och så är det väl fortfarande, antar jag .. för jag tror inte att jag kan klara av något. I mina ögon är jag som ett glas. Genomskilning, tråkig, utan personlighet och talanger, intressen kunskap. Bara någon man kan se rätt igenom.

Det är så det ser ut i mitt huvud, jag är ingen.

Haha jag måste vara helt blåst ju xD jag har gått och skaffat en till blogg, här på bloggproffs, bara för att jag inte vill att någon läser den här, men samtidigt att folk ska läsa något jag har skrivit.

Aja, så kan det gå .. men det kommer vara här jag skriver allt läsvärt, så är det bara.

Var det någon mer än jag som såg ”Gran Torino” igår ?

En helt underbar dramafilm, med Clint Eastwood i huvudrollen ! Mästarnas Mästare ! Någon bättre på bittra roller , ja det får man fan leta efter !

Jag och pappa satt i soffan och garvade åt filmen, Clintans klockrena kommentarer och dialoger ! =)

Och i slutet ville man bara låta tårarna flöda .. <3

Denna dagen har varit en egentligen ganska tråkig söndag. Det började med att jag vaknade vid 13:18 och gick ner och åt frukost. Sen cyklade jag till min kompis som bor ungefär 1 mil bort På vägen dit stannade jag och köpte ett Halebop kontantkort på 200 spänn och en godispåse för 16.50.

20 minuter senare hemma hos henne, hjälper jag henne att skaffa msn. Ungen är ju helt jävla efter i utvecklingen men ändå , och så kör hon med kråkfingervalsen när hon ska skriva , förlåt ..

Aja, känner mig lite aggressiv, elak, och alldeles underbar idag ! mohahhahahhahhaahhahahahahha

, cya bitch !

Jag är omogen, jag är någon annan än den jag var förut.

Jag har fått temperament, och det omdömme om mig själv och andra, har försvunnit. Gått upp i rök.

Jag vet inte vart det tagit vägen, men jag ska hitta det, det borde inte vara så svårt. Det är trots allt jag själv som är borta, ute på vift.

Hur svårt kan det vara att säga vad man tycker ?

Att klä sig i det man vill ?

Att strunta i vad andra tycker ?

Och finnas där för andra, när dom har det svårt ?

Det är svårt. Det är bland det svåraste som finns, och alla gör sitt bästa. Och förlåt alla ni som måste stå ut med mina tafatta försök att hjälpa. Mina tafatta försök att vara mig själv.

Men jag blev hämtad från avgrunden, och resan gick alldeles för fort. Jag hann inte med, och se vad det var jag höll på med, vem jag höll på att bli.

Jag har lärt mig en sak i alla fall, och det är att säga nej.

♥

Jag älskar dig,

Du älskar mig,

Du och jag,

Jag och du,

Idag,

Imorgon,

Föralltid.

Jag älskar dig mer än vad du kan förstå, och den dagen du lämnar mig, den dagen kommer mitt hjärta att brista i tusentals små bitar som aldrig mera kommer att kunna sättas ihop till det som en gång i tiden var jag.

När jag kollar på dig, är du så otroligt fin, så jag kan knappt förstå att du är sann. Att du är min, att du älskar mig. Utan dig skulle jag inte ha någon anledning till att kravla mig upp ur sängen på morgonen, ingen anledning till att bry mig, för jag skulle inte se mening med livet. Jag skulle inte ha någon äkta lycka, eller kärlek.

Jag önskar jag kunde förklara med ord hur mycket jag älskar Dig, men det finns inte ord så att det räcker till. Inga ord som är så stora att de ska kunna förklara min kärlek till Dig.

Jag kan inte tänka mig ett liv utan dig, jag kan inte tänka mina läppar kyssa någons annan än dina. Du är allt för mig, och jag kan färdas tusen och åter tusen mil för att få vara i din närhet, om så bara för en liten stund.

Du lyser upp min vardag, mitt liv, mitt frusna hjärta.

Jag Älskar Dig,

♥

Du & jag,

Du är den jag någonsin velat vara, den jag är innerst inne.

Du har hjälpt mig att plocka fram de sanna jag som gömmer sig innerst inne, i mitt hjärta, och utan dig känner jag mig ensam och halv. Värdelös, meningslös och fel. Med dig blir allting mera verkligt, och jag vågar stå för den jag är som annars måste vara så förplåtat svårt.

Jag älskar dig med andra ord, och jag kan inte leva utan dig ! <3

”Jag kan inte ens gå
Utan din luft i mina lungor
Jag kan inte ens stå
När du inte ser på
Och genomskinlig grå blir jag
Utan dina andetag”

Kent - Utan dina andetag

Just for raising yourself up from the dust .

I thought I knew you,

I thought you cared,

Once I thought the fairytale I always dreamed about was true,

But then I realized it all was a illusion .

Meningen med livet

Är som barren i skogen

Som människorna på jorden

Dropparna i havet

Kornen i sanden

Och som tåren på min kind

..

♥