Är för förnuftig för att falla helt. Jag har varit nära så många gånger men aldrig tagit mig ända fram. Vilket jag borde vara glad för. Kan ändå inte undgå att undra om det hade varit annorlunda om jag hade pratat med någon eller om min uppväxt/tillvaro varit något annat.

Om jag kunnat minnas att mina föräldrar bråkat, hade jag då varit bättre på att säga ifrån, ta plats och göra min röst hörd?

Om någon hade märkt att jag började dra mig undan och pratat med mig om det, hade mitt beteende/personlighet idag varit annorlunda? För jag märkte inget, jag visste nog inte ens att man kunde mista sina vänner.

Om jag sett mina föräldrar umgås med andra människor, hade jag då varit bättre på att ha kvar relationer och haft det lättare socialt?

Om…. men nu är det inte så. Så frågan är vad jag ska göra. Inget jag gjort hittills har fungerat i längden, är som att man alltid kommer tillbaka till ruta 1. Till där man först började, och jag vet inte varför eller hur jag kommer tillbaka. En dag är man där igen och måste bygga upp sig själv igen. Grät förra veckan och allt jag kunde tänka var ‘varför blev det så här? hur blev det så här? varför kom det tillbaka?’

Ja… varför kom det tillbaka. Är inte ens säker på vad ‘det’ är för något.

Utvärdering ‘november challenge’.

Det gick inget vidare. Jag har börjat vilja få mer kontroll på mig själv; träning och mat.. det är väl någon sorts framsteg. Dagarna känns inte lika grå längre, börjar bli medveten om att jag har potential och möjlighet att göra allt det jag vill göra. Om jag bara vill, förstås.

Är ute och springer några gånger i veckan, är ungefär två veckor sedans jag var på gymmet sist. Det stör mig inte alls lika mycket som det skulle gjort för några veckor sedans. Det är roligt att springa och jag tycker om det, vilket räcker för mig.

Det har gått 11 dagar av min ‘november challenge’ och jag vet inte om det hade kunnat gå sämre. Jo, om jag hade gett upp hade det gått sämre.

Jag mår inte bättre. Jag vet inte om jag vill göra det här själv längre.

Ibland är jag bara så trött på att vara jag.

November challenge:

Den här månaden ska handla om hälsa. Att jag ska må bra både fysiskt och psykiskt.

November goals:

• 3 träningspass/vecka
• äta när hungrig och sträva efter en bra mättnadskänsla
• välja god, nyttig mat med bra kvalité i största möjliga utsträckning.
• inte få dåligt samvete efter ohälsosamma måltider. Sluta kräkas.

I slutet av månaden vill jag kunna tänka mindre på hur kroppen ser ut och lägga mindre energi på mat utan att behöva anstränga mig.

Det viktiga är att man mår bra och att man gör det man gör för sig egen skull. Många gånger känns det som att det är ”inne” att må dåligt och ha problem; depression, ätstörningar, sömnproblem. Konceptet ‘jag mår bra, jag trivs med mig själv’ förknippas med att man är naiv, dum, oerfaren osv Det är så lätt att få en vriden bild av alla budskap och så svårt att stå på sig mot alla olika ideal. Vi kanske inte ens märker att vi påverkas – omärkbart tar sig idealen in i våra tankar och en dag står vi där och tackar nej till en andra kaka för vi är rädda att bli tjocka. Precis som om att vara tjock är det värsta som kan hända, som en människa kan vara. Det är så lätt att glömma bort att älska sig själv för den man är och så svårt att komma ihåg att det viktigaste är att man mår bra. Både psykiskt och fysiskt.

Den här månaden handlar om att stå på sig, göra medvetna val och att må bra.

Är nog dags att sluta fokusera på det trasiga och inse att man är mycket mer än det. Det är så lätt att glömma att man är någon som också kan vara med och skapa minnen och delta i gemenskapen. Trots allt så är det ju så mycket enklare att stå vid sidan av och titta på. Dock har livet aldrig varit enkelt så varför skulle det börja vara det nu?

Jag vet att jag måste, jag vet att jag ska.

Men istället suddar jag ut måste, målar över ska och gör någonting helt annat.

Platserna där vi tar våra livsbeslut är inte alltid de mest självklara. Ofta står vi i duschen eller har bäddat ner oss i sängen när vi bestämmer oss för att börja ta tag i våra liv, det är sällan det sker i tandläkarstolen eller i kön på Ica. När vi ser varorna radas upp på rullbandet och man inser att man egentligen inte ens vill ha hälften – varorna hamnade i vagnen av gammal vana. För att ångesten och det dåliga samvetet inte ska bli alltför påträngande övertygar vi oss själva att det är okej. Att det är gott och att man behöver unna sig ibland. Att man kan börja sitt nya, hälsosamma liv nästa gång. Ofta är det bara en bunt genomskinliga lögner vi väljer att inte genomskåda för det är väldigt krävande att vara brutalt ärlig mot sig själv och hela processen med att byta vanor kan vara frustrerande och lång. Människan är ett vanedjur och rutiner, klockslag och planerade händelser får oss att slappna av för då behöver man inte oroa sig för vad som händer – om man hinner med allt som ska göras och man hinner förbereda sig mentalt. Oförberedda sociala situationer, oväntade problem och tidslukande tvister kan verkligen ta på energin hon den upptagna vardagsmänniskan.

Pauser är viktiga. Att bara stanna upp, stänga av och andas. Varva ner helt enkelt. Ta ledigt en dag, både när det är planerat och när det bara blir så. Gör det där du velat gör en tid och ät det där du har varit sugen på hela veckan. Njut, livet är mer än måsten. Ibland räcker det med ett nytt te för att liva upp vardagen – glöm bara inte bort att vara ärlig mot dig själv och var medveten om att du förtjänar det bästa.

Det här var min genomskinliga lögn idag.

Man kan tycka att jag borde vara rädd för att bli ensam men det är jag inte. Jag är redan ensam och har varit det hela livet. Människor med olika ettiketter har kommit och gott, och egentligen har jag nog inte känt mig riktigt fäst vid någon. Hur sorgligt är inte det? Jag är inte rädd för jag kommer alltid att ha mig själv.

Ändå kan jag erkänna att jag tycker om att ha någon som bryr sig. Någon att falla tillbaka på när man inte orkar mer. Någon man kan umgås med utan att det tar alltför mycket på ens energi. Det finns en sån person och jag hoppas denna person stannar länge.