hej julia,. inte många som läst detta..sååååååååååååååååååååå…SHULULU!

Hej tomtegubbar slå i glasen och bryta benen på taket …

Ute i den mörkblå natten

Bortom motorvägens tusentals röda små flyende ögon

Där bullret endast hörs som en viskning i skymningen

På en plats där drömmar inte existerar och sömnen är evig

Där fördomar är en ond berättelse från förr,

lögner ett minne blott

och girighet man sedans länge låtit falla ner i den försonande glömskan.

Där finns du och jag trevande i blindo efter den eviga vilan.

♥

Att inte våga är att leva i en drömvärld.

Att stänga in sig själv i deppiga tankar är att vända världen ryggen.

Att göra något man inte vill är att bedra.

Att våga följa våra hjärtan är omöjligt.

Men det är våran livsuppgift.

Den dagen då vi slutar drömma, slutar vända oss om, slutar bedra och börjar vara möjliga.

Den dagen är vi fria.

♥

MÄNNISKOR HAR JÄMT SAGT ATT JAG ÄR SNÄLL.

Jag är trött på att vara den där snälla tjejen.

Jag är trött på att vara den accepterande, förstående, empatiska, lilla tönt jag är.

Jag är trött på att inte kunna vara elak, inte kunna säga den smärtsamma sanningen, inte kunna känna mig träffad.

Jag njuter av internet, där kan jag vara elak. Tracka ner människor, få dom att inse saker via en obarmhärtig pratstund som etsar sig fast i deras medvetande, hoppas jag.

Jag är trött på att vara den jag är, men jag kommer fortsätta att vara det fram till min död.

Egentligen vill jag bara trycka upp er alla mot väggen, skrika åt eran blindhet. Hata er.

Eran fördömda blindhet, eran fördjävliga smärta, era fantasilösa kommentarer.

Eran blindhet, den gör mig galen. Den får mig att vilja vända mig ut och in, klösa ut era ögonglober, jag menar, vad ska ni med dom till? När ni ändå inte använder dom?

Jag vill spotta på eran påhittade självrespekt, eran fakade vilja, eran opersonliga personlighet.

Om ni bara kunde inse att ni är evigt dömda till ett liv i slaveri, förnekelse, utnyttjelse, maktlöshet, mörker.

♥

Tiden går.

Tick, tack.

Klockans visare flyttar på sig.

Tick, tack.

Och ännu en dag har passerat förbi i ännu en hopplös vecka, i våra meningslösa liv.

Om du ändå hade sett. Om du ändå hade brytt dig. Om du ändå varit närvarande i ditt vakna tillstånd.

Jag är bitter, jag avskyr det här. Jag avskyr livet, världen, dig.

Men viljan att forma livet, få människor att inse, håller mig kvar.

Nu, igår, imorgon och föralltid kommer jag att leva i en lögn.

Varför känns allting så meningslöst?

Varför känner jag mig så tom inuti, även fast jag ler och skrattar bland vänner?

Och varför stretar något inom mig emot när jag sätter dessa ord på pränt?

Har du någonsin tyckt dig känna till framtiden?

Känt på dig vad som ska hända?

Eller helt enkelt drömt något om natten, och sen har det hänt på riktigt?

Det har ialla fall jag.

Det känns som att någonting är på gång. Och det gör mig rädd. Riktigt rädd. För det som ska hända, det är ingenting bra. Inte i slutändan i alla fall. Och jag vill inte ha något mer nu som är jobbigt, jag vill bara ha det lungt, åtminstone ett litet tag till, det har varit så mycket nu och någon gång måste det väl ändå ta slut?

”Du kommer att bli tsm med honom. Jag känner det på mig, det ligger i luften, och det syns i ditt ansikte när jag frågar dig om du gillar honom. Det hörs på din röst när du nämner hans namn, det blinkar till på din konversation när han har loggat in. ”haha nu ska jag dampa på honom! ”  -.-” .

Ni kommer att bli tsm. Någon gång, jag känner det på mig. Men du vet, om ni blir det så kommer du att åka hem till honom. Och hans familj är helt underbara!  Man känner sig välkommen om hemma så gott som direkt efter att man satt foten innanför tröskeln. Kan inte beskrivas med något annat ord än Underbart. Det kommer du att älska.

Men du har sagt att du inte gillar henne. Men att ni fortfarande är kompisar, därför att det ”kan vara bra nån dag”. Och det kan det, om det nu skulle blev så att ni skulle bli tsm …. hon är ju trots allt förlovad med hans bror.

I början kommer du inte att bry dig så mycket, du kanske till och med kommer att tycka om henne. Men efter ett tag, du kommer inte att stå ut. Av samma anledningar som jag inte stod ut. Du kommer att känna dig otillräcklig och som att han mest har ögon för henne, istället för dig.

Och du kommer att göra slut, helt heartbroken. Och han kommer att ha svårt för att hitta en tjej som står ut med det som jag inte stod ut med, och det som du inte kommer att stå ut med. I alla fall så länge som hans bror bor hemma, och dom gör mycket tillsammans i familjen och hon är där mycket när han och hans tjej är där. Så kommer det att bli. Tro mig.

Det är vad jag tror. Men jag kan ju ha fel, så som alla människor kommer att ha någon gång under sin levnadstid här på jorden.  Du och han kanske inte alls blir tsm. Och om ni blir det, han kanske är den rätta för dig. Och du och hon kommer kanske att få en jättebra relation som varar livet ut. Vem vet?

Och om du kommer  trivas bra där uppe, och stanna där länge. Då kommer inte jag att må bra. ” ‘couse then you have takin’ my place, and you fits there better then I did”

<3

Sen har jag haft en till insikt, en ny vändning livet kan ta har uppenbarat sig för mig.

Jag har en vän som gillar en kille.

Och för någon dag sedans fick jag träffa den killen.

Känslan som jag fick hade varit bra, om inte du hade gillat honom.

När jag såg honom för första gången var det som att tiden stannade. All annan rörelse och alla ljud runt om mig tycktes försvinna. Han stod där och log mot mig och jag log tillbaka.

Som sagt, det hade varit helt underbart, en helt jätte bra känsla om inte du hade gillat honom.

Insikten var ialla fall att han och jag kommer bli tsm och du kommer att hata mig för all framtid.

Och det vill inte jag ska hända….men som en tröst är att han inte finns i mina tankar, jag tänker inte på honom, så som man gör när man är kär. Så, jag hoppas att det är lungt. Att jag inte gillar honom.

För din vänskap vill jag inte mista för allt i världen! <3