Jag längtar så sjukt mycket efter sommaren! Frihet, varma kvällar och massa sol.. i år vill jag verkligen utnyttja vädret. Köra svettiga träningspass i kvällssolen, grilla, äta frukost på balkongen, bada, sola, umgås, sitta i gräset och ha massa härliga sommarkläder.. längtar så sjukligt mycket !

Längtar också till studenten – till att få börja en ny del i livet, att få vara min egen och att få vara vuxen på riktigt. Samtidigt längtar jag inte alls; det är nytt, främmande och det stinker osäkerhet om alltihop.

Jag längtar efter att kunna springa en mil. Jag längtar efter att göra allt jag vill göra. Jobba, plugga, resa, älska, uppleva, flytta, stanna.. allting känns möjligt – för idag är jag starkare än någonsin och jag har gjort så mycket av allt jag trodde att jag inte kunde.

Jag skulle vilja skriva någonting klyschigt som ‘längtan håller oss vid liv’ eller ‘det är viktigt att ha något att se fram emot, att ha någonting att kämpa för’ men det klingar fel. Det håller inte och jag vill inte vara ‘ännu en som skriver visdomsord på nätet’, och vad som är så himla fel med det vet jag inte. Kanske är det rädslan över att vara en i mängden som tar över även fast jag vet att jag alltid kommer vara det för dem som inte känner mig, på samma sätt som dem jag inte känner bara är en i mängden för mig.