”Jag ska klara det här

Jag ska bli det jag som jag aldrig trodde att jag kunde bli

Jag ska ta alla tecken på allvar, se helheten och riskerna

Men just nu är jag mest rädd för att jag ska vilja bli din.

Ensam ska jag stå på toppen av berget och skrika ut min lycka, ty jag lyckades.”

***

Det har gått lite mer än ett halvår sedans jag skrev det inlägget och jag kan ärligt säga att jag gjorde just det. Lyckades. Jag har gjort allt det jag ville göra, hållit alla löften jag gav mig själv och jag är inte längre rädd. Jag är nu någon jag aldrig varit förut, någon jag aldrig trodde att jag skulle bli. Utåt kanske förändringen inte är så stor – men jag känner den. Varje dag, från det att jag vaknar till det att jag går och lägger mig. För varje dag som går blir jag starkare, bättre.

Det finns stunder då jag nästan är rädd för mig själv, sen ler jag och är så otroligt stolt över att jag har kommit så här långt. Den här gången, till skillnad mot så många tidigare försök, så kommer jag inte ge upp. Det känns så otroligt skönt att veta och jag kommer förhoppningsvis aldrig kasta in handduken.

Självrespekt, självkänsla, självförtroende. Ambition, motivation, drömmar. Jag, jag, jag.

Jag är så otroligt bra och viktig. Mina tankar, känslor och värderingar är värda att uttryckas och respekteras. Jag har precis lika stor rätt att ta plats som alla andra. Jag spelar roll.

Precis som du.