Jag vill slippa se att folk går omkring alldeles ensamma för sig själva. Det är hemskt. Jag vill gå fram och säga hej, men något djupt innom mig hindrar mig och jag när jag väl skurit söder det osynliga hindret är personen borta eller så blir jag iväg dragen någon annan stans. Jag hatar det. Men i morgon ska jag göra allt jag kan för alla dom som ser ensamma ut. Det är en tjej i min nya klass, jag förstår hur hon tänker. Och hur hon har det. Alla klasser blev ju splittrade, och det blev nog bara hon från sitt kompis gäng som kom i samma klass som jag. Så då har hon nog tänk att lektionerna uthärdar hon på egen hand, och rasterna med hennes vänner.

Tror jag.

Imorgon ska jag säga hej till henne.