Varför i helvete är vi så jäkla fixerade över hur vi ser ut?

Man kan ju tro att det är det allt går ut på! Att vi ska ha en felfri hy, ha de senaste trenderna i garderoben och den bästa ego bilden. Men det är ju så det ska vara nu. Jag klagar inte, jag bara säger det att vi tar det för allvarligt. Det knäcker oss, och vi blir lättpåverkade. Blir vi kallade fetto, så tycker vi plötsligt att vi ser enorma ut fast vi egentligen bara är skinn, ben och liite kött. Du förstår vad jag menar…?

Vi borde alla inse att vi duger som vi är. Att vi är unika. Varenda en av oss.

Jag läste för ett tag sen i en tidning där killar snackar om tjejer; ”utsidan ger insidan en chans” Sant, tycker jag. Men killar, det handlar om så mycket mer. Det ansiktet som ni kallar ‘snyggt’ ser inte bara bra ut. Det utstrålar glädje. Det är det som ni egentligen kallar ‘snygg’. Tror jag. Glädjen och känslan att personen respekterar sig själv för den den är. Det är det ni ser. Glädjen. Lyckan. Så alla glada är snygga. Man blir fin när man ler. Tro mig.

Själv har jag nog aldrig sett en ful människa i hela mitt liv. Tänk efter riktigt noga, så kan jag slå vad om att du inte heller har det.