En sak som jag har fått klart för mig är att det finns olika sorters ensamheter.

Man kan vara ensam mitt i en stor folk grupp. I ett gäng, eller i det minsta av alla kompis gäng. Det är det att man på det ena  eller andra sätter inte känner sig behövd. Att man lika gärna kan gå därifrån utan att andra märker någon skillnad. Man kan vara hur populär som helst, men ändå känna sig som den ensammaste i världen. Du förstår vad jag menar?

Sen finns det mobbing. Alla är emot en, precis närsomhelst och hursomhelst. Själv har man inte en aning om varför, bara att det är en själv som det är fel på. Men det är det oftast inte. Det är skit snacket som ligger bakom..ett elakt rykte som alla vet om utom man själv. Det är den som jag tror gör mest ont. Att gå omkring och känna att alla hatar en utan att ha en aning om varför…

Min ensamhet var mer den förstnämda. Men ändå inte. Nån slags version av den, tror jag. Men det här är nog de två huvudtyperna utav ensamhet, och sen finns det en massa olika varianter av dom.

Nej, herregud! Det låter ju som om jag snackar om typ produkter eller nån sjukdom. Inte om en känsla..herregud. Förlåt…men jag ska vidare utveckla det i morgon. Nu ska jag gå och se en film med familjen..så puss på er!